Rehabilitering, arbetsbedömning m.m.

Rehabiliteringskedjan

Rehabiliteringskedjan syftar till att öka förutsättningarna för att patienten ska få rätt åtgärder i tid. Det underlättar också samarbetet mellan de olika aktörerna i sjukskrivningsprocessen, till exempel läkaren, arbetsgivaren och Försäkringskassan.

Arbetsförmågan bedöms enligt rehabiliteringskedjan, som innebär följande:
  • Under de första 90 dagarna som patienten är sjukskriven kan vi betala sjukpenning om patienten inte kan utföra sitt vanliga arbete eller ett annat tillfälligt arbete hos sin arbetsgivare.
  • Efter 90 dagar kan vi betala sjukpenning om patienten inte kan utföra något arbete alls hos sin arbetsgivare.
  • Efter 180 dagar kan patienten få sjukpenning om han eller hon inte kan sådant arbete som är normalt förekommande på  arbetsmarknaden. Men detta gäller inte om Försäkringskassan bedömer att patienten med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos sin arbetsgivare före dag 366. I dessa fall bedöms arbetsförmågan i förhållande till ett arbete hos arbetsgivaren även efter dag 180. Regeln gäller inte heller om det kan anses oskäligt att bedöma patientens arbetsförmåga i förhållande till arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
  • Efter 365 dagar kan patienten bara få sjukpenning om han eller hon inte kan utföra sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Undantag från detta kan göras om det kan anses oskäligt att bedöma patientens arbetsförmåga i förhållande till sådant arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden.

Rehabiliteringskedjan gäller fullt ut bara för den som har en anställning.

Ladda ner Försäkringskassans informationsfolder om rehabilitering.

Källa: Försäkringskassan, oktober 2016
_______________________________________________________________

Bedömning av arbetsförmåga

Överväganden om en sjukskrivning ska alltid grundas i bedömningar av hur sjukdom påverkar arbetsförmågan. Det är en sjukdoms konsekvens i form av funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning och påverkad arbetsförmåga som kan motivera sjukskrivning, inte sjukdomen i sig.

En sjukskrivning kan tillfälligt vara motiverad som ett led i en anpassningsprocess trots att funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning i sig inte hindrar arbete (exempelvis en nydebuterad astma hos en person i en utpräglat dammig arbetsmiljö). En utgångspunkt är dock att en sådan situation i första hand ska lösas med hjälp av anpassning av arbetsuppgifter eller byte av arbete. Arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen är i det sammanhanget viktiga aktörer.

Funktionstillstånd, arbetets krav och arbetsförmåga
För att kunna göra en bedömning av individens arbetsförmåga bör läkaren ha dels en klar uppfattning om individens funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning, dels information om individens arbetssituation och vilka möjligheter det finns att anpassa den.

Bedömningar av funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning och påverkad arbetsförmåga kan vinna på att inbegripa team med annan kompetens än läkares – exempelvis sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer.

Bedömningar om funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning bör uttryckas i termer av vad individer inte förväntas klara att utföra. Det är viktigt att läkaren begränsar sin bedömning till det som han eller hon verkligen kan bedöma och ta ansvar för. I vissa fall kan det leda till att det inte går att bedöma arbetsförmågan. Detta ska läkaren i så fall tydligt göra klart för Försäkringskassan och för individen.

Bedömningar om arbetsförmåga förutsätter information om vilka krav arbetet ställer på individen. Sådana krav kan definieras exempelvis som fysiska krav, kognitiva krav, emotionella krav, sociala krav, i linje med systematiken i WHO:s klassifikation av funktionstillstånd.

Individen ansvarar för att information om arbetets krav ges till läkaren. Detta kan ske på olika sätt: muntligt inom ramen för konsultationen, via någon form av frågeformulär som individen får fylla i, eller med hjälp av ett dokument där arbetsgivaren uppgett individens arbetsuppgifter. Särskilt angeläget är det att läkaren får information om det finns möjligheter att anpassa arbetssituationen. Det är läkarens ansvar att sådan information dokumenteras i det medicinska underlaget.

Sjukdomsbegreppet
Hälso- och sjukvården och Försäkringskassan har ett ansvar för att inte bidra till en glidning och vidgning av sjukdomsbegreppet. Läkarens uppgift är att uttala sig om individens sjukdom och hur de funktionsnedsättningar med aktivitetsbegränsningar den medför påverkar arbetsförmågan. Definitioner av vad som är respektive vad som inte är sjukdom är därmed centrala.

Socialförsäkringsbalken (2010:110) utgår från gällande läkarvetenskaplig uppfattning. Enligt den utgångspunkten är sjukdom onormala kropps- eller själstillstånd som inte hänger samman med den normala livsprocessen. Trots ett förtydligande 1995, som säger att arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska och sociala förhållanden inte ska påverka bedömning av om sjukdom föreligger, ger definitionen otillräcklig vägledning.

Traditionella sjukdomsdefinitioner som fokuserar på iakttagbara förändringar på organnivå är också uppenbart otillräckliga. De bygger dock på en strävan efter verifierbarhet som bör vara vägledande. Det är viktigt att läkaren i varje enskilt patientmöte så långt som det är möjligt baserar sina bedömningar på observationer och undersökningsfynd. Läkaren bör fastslå art och grad av iakttagna symtom. Konsultation och undersökning måste präglas av systematik.

Karaktären på, och förekomsten av, kliniska fynd, varierar mellan olika typer av medicinska besvär. Alla individer har oavsett detta samma rätt till en adekvat undersökning och eventuell behandling.

Varje bedömning viktig
Läkaren ska tydligt dokumentera sin bedömning i läkarintyget och i patientjournalen. Det samma gäller vid förnyat ställningstagande. Förlängning av en sjukskrivning ska alltid ske på grundval av ny bedömning av sjukdom, funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning, värdering av terapi och förlopp. Sjukskrivning efter telefonkonsultation eller retroaktiva sjukskrivningar bör endast i undantagsfall förekomma. En läkare som handlägger en sjukskrivning som tidigare har handlagts av annan läkare ska särskilt uppmärksamma den tidigare läkarens syfte med sjukskrivningen.

Förnyad bedömning av arbetsförmåga
I de fall en förnyad bedömning av arbetsförmåga (längre fram i en sjuk-skrivning) blir aktuell, måste bedömningsunderlaget vara ännu utförligare exempelvis när det gäller patientens arbete och motivation att återvända i arbete.

Behandlande läkare behöver kunna väga samman de olika faktorer som inverkar på funktionsnedsättning med aktivitetsbegränsning och därmed återhämtning av arbetsförmåga för att hitta fram till optimal behandlingsstrategi. Det handlar både om individuella faktorer som motivation och personlighet, liksom resurser i omgivningen i form av träningsmöjligheter samt krav och stöd i familjeliv och på arbetsplatsen.

Insatserna för att individen ska kunna gå tillbaka till arbete måste bygga på en tydlig målmedvetenhet med väl definierade faser och avstämningspunkter. Processen kan stödjas av olika former av skattningsinstrument. Om det finns oklarheter eller riskfaktorer för långtidssjukskrivning kan läkaren i tid remittera till företagshälsovård, rehabiliteringsmedicin eller arbets- och miljömedicin. Tidiga avstämningsmöten kan anordnas. Försäkringskassan har samordningsan-svar.

I fall där total återhämtning inte bedöms vara rimlig måste återhämtningen i lämplig takt inriktas mot en nyorientering till en annan arbetssituation, alternativt till byte av arbetsgivare. Här är det viktigt att ha en konstruktiv dialog med arbetsgivare och företagshälsovård. Patientens begränsning måste vara noggrant dokumenterad. En tidig kontakt med Arbetsförmedlingen är i sådana fall också av stor vikt.

Arbetsförmåga hos arbetslösa
Det kan uppfattas som svårt att bedöma arbetsförmågan hos den som inte har något arbete. Arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till att utföra sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Det kan vara en svår uppgift att definiera de krav som dessa tänkbara arbeten ställer.

Källa: Socialstyrelsen 2016
_______________________________________________________________

Ersättningar och tillägg

Sjukersättning

Aktivitetsersättning

Arbeta med sjukersättning

Bostadstillägg till dig som har sjuk- eller aktivitetsersättning
 

_______________________________________________________________

Ersättning vid planerad vård utomlands

Om du inte kan få vård i Sverige inom rimlig tid kan du söka förhandstillstånd för att få motsvarande vård i ett annat EU/EES‑land eller Schweiz.

Det måste röra sig om sådan vård som ges för din sjukdom eller ditt hälsotillstånd inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige. Har du redan fått vård i ett EU/EES-land kan du i vissa fall också få ersättning i efterhand.
Mer information.
_______________________________________________________________

Europeiska sjukförsäkringskortet (EU-kortet)

Ett gratis kort som ger dig tillgång till medicinskt nödvändig, offentlig sjukvård under en tillfällig vistelse i något av de 28 EU-länderna, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, enligt samma villkor och till samma kostnad (gratis i vissa länder) som de som är försäkrade i det landet.
Det finns även en app till det europeiska sjukförsäkringskortet. Appen hjälper dig att lätt ta reda på var du kan få offentlig vård om du blir sjuk eller råkar ut för en olycka utomlands, och se vilka villkor som gäller.
Mer information.
_______________________________________________________________

Övrigt

Behöver du hjälp med ditt sjukärende?

Om du känner att du behöver hjälp med din ansökan till Försäkringskassan, eller kanske med att överklaga deras beslut, kan du anlita någon som hjälper dig. Mer information hittar du här.  

TIPS!