Eftersom fibromyalgipatienter har kognitiva svårigheter, svår smärta och en hyperaktiv stressrespons framlade läkaren och forskaren Patrick Wood år 2003 hypotesen att denna del av hjärnan skulle uppvisa kemiska och strukturella abnormiteter som motsvarar symptomen. Woods projekt (finansierat av American Fibromyalgia Syndrome Association (AFSA)) har lett till publiceringen av tre exceptionella rapporter som belyser vad som händer i hjärnan hos personer med fibromyalgi.
Först visade Wood att den viktiga metaboliten NAA/Cr var onormalt låg i hippocampus och att detta hade samband med symptomens svårighetsgrad hos FM-patienter. NAA står för hur effektivt neuronerna fungerar och CR (kreatinet) representerar den mängd energi som går åt. Att beräkna förhållandet mellan NAA och CR är tänkt att hjälpa till att standardisera individuella resultat för att kunna göra bättre jämförelser.
Wood fortsatte med att visa att fibromyalgipatienter har mindre andel grå hjärnsubstans i hippocampus och att det verkar höra samman med brist på dopaminaktivitet i denna region. Hippocampus-dopamin spelar en stor roll i det smärthämmande systemet, så en nedgång i dopaminaktiviteten skulle kunna hjälpa till att förklara varför fibromyalgipatienter har ont överallt i kroppen.
Även om det kan låta farligt att bli av med grå hjärnsubstans så verkar det som att det går att vända detta. Woods senaste artikel framlägger bevis för att upptäckterna vid hjärnröntgen av hippocampus är direkt knutna till fibromyalgisymptom (i alla fall hos vissa människor) och att de med rätt behandling kan vändas. En patientrapport visar att en 47-årig kvinna som hade ett onormalt lågt NAA/Cr-förhållande genomgick en lyckad behandling hos Wood. En uppföljningsröntgen visade att hennes NAA/Cr-förhållande hade ökat och nu var normalt.
Wood delar med sig av en detaljerad beskrivning av en kvinna som, innan hon gick med i hans studie, hade blivit diagnostiserad med fibromyalgi av två olika reumatologer. Efter en bilolycka med whiplashskada rapporterade hon om symptom på utbredd smärta, diffus ömhet, sömnstörningar, svår trötthet, stickande och avdomnade upplevelser, återkommande huvudvärk, förstoppningsrelaterade IBS-besvär, köldkänsliga ben och armar, koncentrationssvårigheter och försämrat närminne. Det var ingen tvekan om att de sistnämnda symptomen på fibrodimma var mycket jobbiga eftersom hon arbetade som psykoterapeut. Hon rapporterade också att hon hade kommit in i ett för tidigt klimakterium med oregelbundna menscykler, ymniga blödningar, kramper och PMS-besvär.
Vid hennes första besök fick hon 53 av 80 poäng på frågeformuläret Fibromyalgia Impact Questionnaire (FIQ), där 80 står för den värsta tänkbara poängen. Utöver detta hade hon följande symptompoäng på en skala från 0 till 10 (där 10 är det värsta tänkbara):
smärta = 5.5
trötthet = 10
symptom i vila = 10
stelhet = 8.5
Ovanstående värden pekar alla på en patient som är mycket påverkad av sina fibromyalgisymptom, men hon var inte deprimerad. På grund av de menstruella symptomen tog Woods prov på hennes hormonnivåer och fann att hennes östradiol (t.ex. östrogen) var extremt förhöjda. I övrigt var hennes blodstatus normalt.
Efter att ha gått med på att delta i hjärnröntgenstudien fann man att hennes NAA/Cr-förhållande var mycket lågt, 1,07 mot normalt ca 1,34. Wood gjorde om röntgen, men fick samma resultat igen. Egendomligt var att hennes Cr-nivå var en aning förhöjd, vilket kan ha varit en bidragande faktor till hennes låga NAA/Cr-förhållande.
En kort tid efter studiens avslutande sökte hon hjälp hos Woody för behandling av sin fibromyalgi. De symptomvärden hon hade före studien kan användas som ett basvärde för jämförelse.
Behandlingsbesök nr 1: Nattlig hyperaktivitet i sympatiska nervsystemet kan ha stört hennes förmåga att sova samt principen om att beta-adrenerga receptorer i hippocampus kunde bombarderas av signaler från det sympatiska systemet. Därför ordinerades en beta-adrenerg-receptor-blockerare vid sänggåendet (60 mg långtidsverkande Propranolol eller Inderal). Wood spekulerade i att det var hennes höga nivå av östradiol som orsakade hyperaktiviteten i centrala nervsystemet, vilket bidrog till hennes menstruella symptom och störda sömn (inklusive trötthet dagen efter). Han rekommenderade henne att ta det receptfria tillskottet indol-3-karbinol för att få levern att snabbare bryta ner östrogenet för utsöndring i urinen. Utöver detta, balanserade han det kvarvarande östrogenet med en ordination av naturligt progesteron vid sänggåendet dag 12-26 i hennes menstruationscykel (200 mg-långtidsutsöndrande kapslar).
Behandlingsbesök nr 2: Hon återvände efter 10 veckor med en mycket förbättrad FIQ-poäng – 30 – jämfört med 52 i början. Hon uppgav att hon hade mindre smärta i vila, förbättrad sömn och mycket mer energi. Hon hade emellertid fortfarande kvar sina menstruella symptom samt sömnproblem. Wood ökade hennes progesteron till natten till 300 mg under den andra halvan av hennes cykel och satte henne på en liten nattlig dos med Zolpidem för att hjälpa henne att somna.
Behandlingsbesök nr 3: Vid uppföljning efter 16 veckor var hennes FIQ-poäng nere på 19. Hon fortsatte att rapportera om förbättringar inom alla symptomområden, så beslutet togs att fortsätta med samma behandling.
Behandlingsbesök nr 4: Vid uppföljningen efter 28 veckor var hennes FIQ-poäng nere på 8 och hon uppgav att hon var ”i huvudsak smärtfri”. Hennes största bekymmer var förstoppning, muntorrhet samt trötthet efter ansträngning. Wood ordinerade pyridostigmin, vilket ökar aktiviteten hos acetylkolinet, den huvudsakliga kommunikationstransmittorn som används av det parasympatiska nervsystemet (den som hjälper till med ”vila” och ”matsmältning”). Läkemedlets biverkningar - ökad rörlighet i tarmen och ökad saliv- och tårproduktion - var tänkta att lindra hennes kvarvarande symptom. Och faktiskt så beskrev patienten detta sista tillägg till behandlingen som ”kronan på verket” i hennes komplexa och symptombaserade behandling.
Behandlingsbesök nr 5: Ett par veckor efter det sista besöket genomförde Wood en uppföljning av patienten per telefon. Hon var i princip symptomfri så länge hon höll sig till den ordinerade behandlingen. Utöver sitt heltidsjobb hade hon påbörjat ett krävande doktorandprogram inom sitt område. Wood bad om att få göra ytterligare en hjärnröntgen för att få bevis för förändringen. Hennes NAA/Cr-förhållande hade ökat till 1,34 (det hade tidigare varit 1,07) och genomsnittet för den friska kontrollgruppen var också 1,34. Under hjärnröntgen sjönk Cr-värdet och detta verkar vara orsaken till att NAA/Cr-förhållandet hade ökat till normal nivå (åtminstone vad gällde denna specifika patient).
”Det är frestande att spekulera i att de kliniska förbättringarna hos den här patienten skulle kunna ha samband med en minskad omsättning av energi i hippocampus”, skriver Wood. Med andra ord, genom att använda sig av terapier som minskar retbarheten eller andelen aktivitet i hippocampus skulle resultatet kunna bli en nedgång i energianvändning (t.ex. lägre Cr-värden). Detta skulle också kunna möjliggöra för hippocampus att återhämta sig från överansträngning och i stället kunna börja fokusera på vitala funktioner såsom minne/koncentration, smärtkontroll samt att reglera stressresponssystemet. Om dessa processer fungerar på bästa sätt bör fibromyalgisymptomen bli bättre.
På samma gång som behandlingen som ordinerades denna 47-åriga kvinna med FM lyckades eliminera hennes specifika symptom och vända NAA/Cr-abnormiteten i hippocampus, så bör man komma ihåg att varje person som lider av det här tillståndet är unik. Nyckeln för behandlande läkare är att använda sig av strategier som riktar in sig på att korrigera de psykologiska abnormiteter som förknippas med sjukdomen. I detta speciella fall hade patienten en hormonobalans associerad med sin menstruationscykel, vilket tydde på hyperaktivitet i det sympatiska nervsystemet och underaktivitet i det parasympatiska nervsystemet som i sin tur störde funktionen i hippocampus. Det är sannolikt att alla dessa faktorer, i olika utsträckningsgrad, bidrog till hennes smärta, fibrodimma, sömnstörningar, trötthet under dagen och tarmrelaterade symptom.
”Mot bakgrund av det flertal ingripanden som beskrivs här”, säger Wood, ”är det visserligen svårt att peka ut vilken specifik del som har bidragit mest till den sammanlagda förbättringen. Med utgångspunkt från denna erfarenhet verkar emellertid terapeutiska strategier inriktade på uppenbara, sjukliga förändringar förknippade med denna ovanliga sjukdom att representera rationella mål för ett farmakologiskt ingripande som garanterar fortsatt utredning”. Med andra ord, mer forskning om hippocampus vid fibromyalgi skulle kunna leda till bättre behandlingar.
Andra behandlingar som Wood ofta rekommenderar för att hjälpa till att återfå ”hälsan” hos hippocampus inkluderar omega-3-fiskoljor (speciellt EPA och DHA), acetylkarnitin samt dopaminliknande läkemedel (stimulerare såsom t.ex. Mirapex eller Requip). Forskningen som ligger till grund för dessa tre rapporter genomfördes när Wood befann sig vid Louisiana State University i Shreveport. Han har nu, tillsammans med läkaren Andrew J. Holman, en privat praktik nära Seattle. Woods klinik ägnar sig enbart åt vård av fibromyalgipatienter och hans rapport betonar att patienter som har läkare som är framåttänkande kan uppvisa mildare symptom. Med andra ord, läkemedel är viktigt, men med vilken kunskap din läkare använder dem är precis lika viktig.
Källa: Fibromyalgia Network
Översättning: Johanna Spetz
Tillbaka
