I en debattartikel, som bland annat publicerats i Nya Wermlands-Tidningen, lyfter vi behovet av en mer jämlik vård för personer med långvarig smärta.
Personer med långvarig smärta får inte samma hjälp i hela landet. Vissa får tillgång till rehabilitering och stöd, medan andra bara erbjuds starka läkemedel – med risk för beroende. Nu kräver Reumatikerförbundet och Riksförbundet Fibromyalgi & Långvarig Smärta en mer jämlik vård.
Det finns stora skillnader i landet när det gäller vård av personer med långvarig smärta. Vissa får bra hjälp på vårdcentral eller smärtklinik. Andra erbjuds bara starka smärthämmande läkemedel och kan lätt hamna i ett beroende. Nu behövs jämlik tillgång till smärtbehandling och smärtrehabilitering, skriver Reumatikerförbundet och Riksförbundet Fibromyalgi & Långvarig Smärta.
Ungefär var femte svensk lever med långvarig, så kallad kronisk, smärta. Vid kronisk smärta är inte smärtsignalen skyddande, som den är vid akut smärta då den får oss att reagera. Kronisk smärta definieras ofta som smärta som pågår under minst tre till sex månader. Smärtan klassas som långvarig även om man inte har ont hela tiden. Den kan orsakas av en tidigare skada som läkt sedan länge, eller bero på sjukdomar i leder, nerver och muskler, som exempelvis reumatisk sjukdom, fibromyalgi eller nervskador. Det är också vanligt att man inte hittar någon tydlig orsak till smärtan.
Vid långvarig smärta blir man vanligtvis orolig för vad smärtan beror på och om man någonsin kommer att bli smärtfri. Ofta uppstår också en sorg över alla förluster som kan följa med smärtan. Har man ständigt ont orkar man oftast inte göra allt det man gjorde innan. Man kanske inte kan arbeta eller studera i samma utsträckning som tidigare, och man kanske också tvingas välja bort fritidsintressen och sociala aktiviteter. Familjelivet kan bli lidande. Och ibland förlorar man inte bara kraft och vilja, utan också livsgnistan.
I november 2022 publicerades ett personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp vid långvarig smärta hos vuxna. Det beskriver hur patienterna bör tas om hand i vården – det vill säga vad som ska göras, i vilken ordning och när. Men vårdförloppen är inte implementerade i vården överallt, och det finns fortfarande omotiverade skillnader över landet när det gäller den hjälp som patienter med långvarig smärta får. Många söker sig till en smärtklinik, men oftast först till en vårdcentral. Den senaste rapporten från Vårdanalys visar dock att den uteblivna måluppfyllelsen i omställningen till Nära vård i hög utsträckning beror på att primärvården inte fått förbättrade ekonomiska eller personella resurser. En stärkt primärvård skulle gynna alla – även personer med kronisk smärta. Det finns dock hopp och framtidstro bland många forskare. På exempelvis Karolinska Institutet arbetar forskare med målet att utveckla objektiva diagnostiska test för fibromyalgi, vilket på sikt skulle kunna bidra till individualiserad behandling och uppföljning. Andra forskare vill öka förståelsen för de mekanismer som leder till långvarig värk. Men det behövs fler studier om smärta, för även om forskningen går framåt är det fortfarande mycket vi inte vet om smärta – och framför allt hur smärta kan lindras.
Vi vill:
• Att tillgången till smärtbehandling och smärtrehabilitering ska vara jämlik, oavsett bostadsort, patientens ålder, kön eller socioekonomisk bakgrund.
• Att regionerna får möjlighet att ta del av de goda exempel som finns, så att ny kunskap kan spridas snabbare.
• Att stöd till forskning om smärta, smärtbehandling och smärtrehabilitering ökar.
Lotta Håkansson
Ordförande, Reumatikerförbundet
Marie-Louise Olsson
Ordförande, Riksförbundet Fibromyalgi & Långvarig Smärta
